En svart Iochanaan, behängd med trasor av natt, slipar med stjärnmusik den vita längtansnageln, sticker den genom månhavens sömnkropp, öppnar återvägen för hemlängtan - denne värkande navelsträng - genom ådrorna av suckande stjärngator, alltid bakom ryggen på snölöparen Död.